Några erfarenheter av att börja blogga. Igen.

I april 2008 började jag blogga för första gången. Jag har nog skrivit några inlägg om det redan, men sen tog jag av någon outgrundlig anledning en paus 2020, tolv år senare. Det borde jag verkligen inte ha gjort, men det har ändå varit en nyttig erfarenhet.

Från att ha skrivit inlägg om verkligen allt möjligt, till att rensa bort i spretigheten så det blev ett rätt fokuserat innehåll om företagande, fotografyrket och blandade tips. Kanske var det den grejen som blev lite trist för mig, att känna det som att jag skrev samma fem eller tio olika inlägg gång på gång, men med olika bilder och exempel?

Låst i en form, men varför?

Innan responsiva webbplatser och smarta WordPress-teman var allt ganska stelt. Man gjorde bilderna i exakt den storlek som de skulle visas och optimerade gärna filstorleken så gott det gick. Då blir det svårt att senare ändra layout till något annat när all grafik är anpassad till något gammalt och säkert alldeles för lågupplöst.

Att sitta och göra om alla bilder så de funkar för en modern layout känns inte jättelockande, och därför kanske blev det något av med moderniseringen?

Så jag fortsatte i samma låsta form, vilket till slut kändes begränsande och lite trist.

Ny idé: börja med innehållet

Den här gången ska jag mer köra på det som gör mig glad och ger mig energi. Få ur mig sånt jag vill få ur mig, inte vänta till dess jag har en perfekt mall som passar allt. Därför har jag valt ett WordPress-tema jag tänker kan ändras lite över tid så det blir lättanvänt för dig som läser, och för mig som skriver.

Det får bli ett flöde först, jag saknar inte rubriker att skriva om, men jag behöver inte vara klar med inramningen. Den kan få ändras över tid när det känns som det behövs.

Fastna inte i ramverket

Etiketter och kategorier är skitsmart att ha på en blogg, det är ovärdeligt om man framöver vill kunna göra innehållet så mycket mer givande med hänvisningar till andra relaterade inlägg. Men måste man ha bestämt sig innan man ens börjat skriva vilka taggar och områden som ska finnas?

Där kan man ju väldigt lätt fastna om man är en person som gillar Ordnung! Ska man vara riktigt petig kommer många inlägg ha så många olika etiketter att det till slut blir överflödigt och allt leder till allt. Sen vet jag inte om så många konsumerar en blogg på det viset nuförtiden?

Varje inlägg, en ö

Jag grottar inte längre ner mig i besökarstatistik. Det var länge sedan jag tyckte sånt var särskilt roligt. Kanske på den tiden Google inte begränsade informationen så mycket och man kunde se vad folk har sökt på och varifrån de kom.

En sak däremot jag har lite koll på är att de allra flesta läsare av min blogg söker efter något på Google, klickar på en länk till något inlägg och sen kanske läser inlägget. Punkt.

Kan man få en besökare att klicka sig vidare till ett annat inlägg på bloggen är det succé, men de allra allra flesta är antingen nöjda med vad de har läst eller går vidare för att de inte är nöjda. Svårt att veta, men det kanske inte spelar jättestor roll?

Av den anledningen tänker jag vänta med att försöka knyta ihop en massa inlägg, länka hit och dit plus använda plugins som med alla möjliga knep håller kvar besökaren på bloggen. Några relaterade inlägg kommer visas automatiskt, men mer än så blir det inte.

Håll det enkelt. Kom igång. Igen.

Det kommer vara mitt mantra ett tag framöver. Nu har jag tittat på alldeles för många WordPress-teman, funderat på alldeles för många plugins och lag för mycket tid på ramverket. Nu återstår mest att komma igång med skrivandet.

Varför vill jag ha en blogg?

Här har vi ju en rubrik till ett alldeles eget inlägg, så jag fattar mig kort.

Att ha en blogg där jag fått dela med mig av alla tankar och idéer jag haft har varit fantastiskt. Vissa gillar sånt, andra inte. Jag har insett att jag behöver det för att må bra.

Sen har jag verkligen saknat responsen som livat upp och utvecklat mig. Det finns ju få saker man lär sig så mycket av som att försöka förklara varför man gör på ett visst sätt.

Jag ska också försöka hålla mig kort. Kortare i alla fall.

Så det får bli mer i ett annat inlägg.

(Du borde också ha en blogg)

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras.